Den här dagen skulle kunna bli känd som två saker:
Dagen då jag vågade strunta i att jag helt och hållet saknar koordination och lät mig föras med på peppigt gympapass som min granne håller i.
eller
Dagen då vi gick på julgransplundring och efter en kvart på nära håll fick observera fenomenet "familj som upptäcker hårlöss på två av fyra familjemedlemmar".
Jag vet inte vilket som var mest ironiskt?
1. Att modern i familjen med luspåhälsning är den största lusfobikern jag vet? Hon höll sig ändå förvånansvärt lugn trots att hon var en av dem som fick åtta små kompisar i hårbotten. (Hur obehagligt hon tycker att det är med löss? Well: På min yngsta systers bröllop visste vi med oss att en del personer tenderar att bli lätt rörda under sina tal och därför medelst hulkande gråt gör talen en smula svårförståeliga (LEX mitt tal på bröllop aug 2012 som bara och endast hundar samt fladdermöss kunde höra), så sagda person tillverkade skyltar som hölls upp mot talare som blev lite grötiga i halsen. På skyltarna hade hon tryckt upp De Värsta Sakerna hon kunde komna på och de var:
pölsa,
Voldemort,
vidriga tånaglar,
samt
en huvudlus.
Bildbevis på lusskylt.
Såg man något så vidrigt så skulle gråten liksom komma av sig, var tanken. Tips!
Slut på utsvävning om just det.)
2. Att efter världens jobbigaste aerobicspass(!!!), där jag tillbringat 60 minuter med att gå åt fel håll och hoppa på fel ställen, spelades som sista låt Effortless med Sabina Ddumba.