Årets sista skälvande dag

Har hittills innehållit:
- sovmorgon till klockan åtta *highfivear*
- liten "diskret" gråtsession pga bångstyrigt barn, skenande hormoner och en garderob vars innehåll verkar ha krympt på något mystiskt vis
- ett helt gäng underbara vänner och allmän trängsel i köket
- en mycket spretig spellista med tio personers olika musiksmak 
- dukning och piffning och skålande med diverse välkomstdrinkar
- en mängd barn
 
Det känns som om det blir en bra kväll, denna 2013:s sista. 
Direkt från NY kom det julklappar i form av grymma kepsar till hela barngänget - detta fantastiska foto visar ett axplock av de avkommor som nu fått ännu snyggare huvuden

Dagarna som är dagarna som är osv

Uppdatering från ledighetspatrullen:
 
• Nej, Snäckan har inte sovit tolv timmar per natt något mer. Absolut inte, skulle en snarare kunna säga. M E N. Vi har upptäckt att det går fantastiskt bra att ligga tre individer i den nya sängen! Exakt hur vi vet det? Well...
 
• Det har öppnats ett ohemult antal julklappar i detta hem de senaste dagarna. Lego, pussel, trädjur, spel, kläder, träfrukter, pennor och badleksaker till hushållets yngsta medlem, örhängen och knivset till de lite mer till åren och kläder till den ännu ofödda. Ett litet axplock av julkommers i sin bästa form. 
 
• saker som har svällt i mellandagarna: mina fingrar (hej då ringar, ses i april), mina fötter *klämmer ned uppsvällda Shrek-fossingar i vinterskorna*, min hjärna (fungerar mycket dåligt överlag just nu), min nostalgi över att Snäckson är så stor, min oro över hur sjutton det ska gå att hantera två barn på en gång, mitt midjemått (är så fruktansvärt g r a v i d just nu).
 
• antalet sillbitar och ägghalvor som inmundigats under den senaste veckan är i det närmaste obscen. Det är på den nivån att jag skulle tacka nej om någon erbjöd mig lite skagenröra just nu. På den nivån alltså. 
 
• Jag har blivit kallad "mycket lik" en filmstjärna. Hon från "Hungergames"!!!! *smickrad* Dessvärre visade det sig snart att liknelsen handlade om min festsminkning och Effie Trinket. Ja-happ. 
 

Tolv! 12!

Som i antalet lärjungar Jesus knatade runt med. 
Antalet månader som går på ett år. 
Antalet steg mot att bli nykter. 
Eller procenten som läggs på i moms på livsmedel. 
Eller antalet apor i en armé, i en gammal goding med übermännen Brad och Bruce. 

ELLER

Så är det antalet timmar Snäckan sov i ett sträck inatt. Jag upprepar: i ett sträck. I sin säng. Samtidigt som vi föräldrar njöt av en hel natts ostörd sömn i vår nya, lyxiga säng som vi ersatt det tio år och tjugo centimeter för smala gungfly till sängursäkt vi haft hittills. Ha le lu jah!

Nu är jag mycket medveten om att detta naturligtvis aldrig mer kommer att ske igen, inte minst på grund av detta inlägg. Men DET ÄRE VÄRT VETTNI. 

Tolv!

*utsövd*