Det liksom bara blev så, då jag var ensam hemma med Lillebror en hel helg medan andra valda delar av familjen lajvade tuffa vikingar med springskor i lervälling. Och sedan kändes det rätt skönt att pausa vidare. Väldigt skönt, faktiskt.
Jag vet inte riktigt om det bara är en liten andningspaus jag haft, eller om det är dags att tacka för kaffet och allt fint jag fått av alla er som så troget läser. Ni är bäst. B Ä S T.