Fyra månader.

Fyra månader, 8 kilogram tung och 68 cm lång. Bra jobbat!
 
 
För referens:
68 cm är lika lång som en banangunga, en serveringsväst av dammodell eller bredden av en kajak.
8 kilo är maxvikt för ett handbagage hos SAS, en bra startvikt för ens första sving med kettlebell eller vad en tjock Dvärgschnauzer väger.
 
(Som vanligt, källa: internet)
 

Sjutton.

Min vana trogen publiceras absolut ingen av Snäckans månadsuppdateringar på rätt dag. Men sjutton månader har hon hunnit bli, likväl. 
Hur nu det gått till? 
Månadens fem Snäckiga milstolpar:
 

- Förskolan är en hit! Det är alltid roligt att gå dit och det är med lite snöpligt lång näsa och darrande läpp vi föräldrar säger hej då på morgonen då hon bara vinkar, skriker "heddå" och springer in på avdelningen. Hon älskar andra barn och främst bebisar - dem vill hon mest klappa fint och ligga bredvid. Äldre barn vill hon superdupergärna härma, följa efter och leka med. Dock vill hon hemskt gärna lägga sig på mindre barn (tänk tio månader och uppåt) som rör sig och slår alldeles för ofta någon leksak i huvudet på dem. Med flit.*ler ursäktande å våldsverkarens vägnar*

- Hon leker helst med sin actiongubbe och en bebis som går att plocka av huvudet på (åh guwd kopplade just ihop detta med punkten ovan). Hon älskar fortfarande böcker och att både få dem lästa för sig eller sitta i sin minifåtölj och "läsa" själv. I böcker om djurläten (vilket vi äger ohemult många utav) säger alla djur *guturalt morrande vrål* förutom hunden. Den säger voff voff.

- Om ni trodde att hon behöver hjälp med säg blöjbyte, påklädning, dukning eller något dylikt så trodde ni allt fel. Hon kan nämligen prick allt själv. Stora protester, jämförbara med Göteborgskravallerna, uppstår varje gång då vi ska hjälpa. Praktiskt! Speciellt vid tidsbrist! Rekommenderas verkligen till andra föräldrar!!!! (Nej!)

- Då klockan är strax efter sju vill Snäckis hemskt gärna gå och lägga sig. Hon somnar själv med välling i sin säng, i sitt rum då vi sitter bredvid sängen och bara finns där. Hon tycker om sin säng men verkar drömma mardrömmar ofta - hon sover iaf oroligare. Denna månad har också presenterat en ny mördarhörntand, vilken har resulterat i en hel del gråtfyllda ont-i-munnen-nätter. Kan ju även tänka mig att den nattsvarta perioden på wonder weeks inte direkt underlättat. 

- En "kul" sak är att hon börjat testa att göra saker hon inte får, trots tillsägelser. Hon gör faktiskt helst saker hon inte får: vrider på spisen, drar av blommor, kastar blomkrukor i golvet, klättrar upp på köksbordet. Och så vidare i en evighetsåtta. Dessutom springer hon iväg då man kommer nära och ska avbryta det pågående jävulskapet. Ordet "Kom" betyder tydligen numer "gå bortåt andra hållet"? Detta ljuvliga beteende varvas med att vara exceptionellt klängig och mammig och vill bli buren. Av mamma. Endast. 

Men. Samtidigt är det roligare än någonsin att ha barn - en liten person som börjar prata, har en massa humor och många idéer som ska förverkligas. Hon är fantastisk. 

 

Sexton.

Eller, ja. Snäckson har hunnit bli hela sexton månader och åtta dagar, men det är ju inte så petnoga det där med ålder (hälsningar från en som är 11 861 dagar, fyra timmar och tio minuter), En vecka hit eller dit och så.
 
Här kommer i alla fall fem höjdpunkter från månaden som gått:
 
- Den mest utmärkande milstolpen är såklart att Snäckson börjat på förskolan. Vilket har varit absolut jobbigast för mamman och pappan, verkar det som. Snäckan själv verkar stormtrivas! Vi har efter rapporter om att hon tar hand om och tröstar andra barn då de är ledsna kunnat andas ut lite, då vi senaste tiden efter vissa incidenter befarade att vår avkomma valt ett liv som våldsverkare/terminator snarare än Florence Nightingale. 
 
- Det är mycket teatrala tendenser som frodas just nu - det låtsasramlas och det låtsasgråts dramatiskt lite då och då, och så spanas våra reaktioner på detta noggrant in. Ofta tar hon också på sig skorna, går mot dörren och vinkar åt oss, bara för att glatt komma springande och slänga sig i famnen då vi undrar om hon verkligen måste gå ifrån oss? 
 
- Haklappar och larviga barnstolar kan fara dit pepparn växer! Glöm det, låter Snäckan hälsa. Jag Kan Allt Själv. Ibland tycker hon nog att vi är lite otacksamma då vi inte riktigt verkar uppskatta den här hjälpen hon dessutom gärna bistår med vad gäller att plocka ur diskmaskinen, laga mat, diska och tvätta. Som att det bara skulle finnas ett rätt sätt att göra de där sakerna på, va! Fnys! *lägger in kladdig smörkniv i nytvättade vittvätten*
 
 
- månadens indiannamn skulle mycket möjligt kunna vara Barnet I Ständig Rörelse pga sitter aldrig still mer än tjugo sekunder. Någonsin. Det klättras och hoppas jämfota och springs och dansas. HÄRREGU' vad det dansas. Spelas någon form av musik - ja då dansar Snäckson, garanterat. Och finns det något att klättra på, ja, då hänger och klänger hon där. En kan ju bara undra var hon fått den genen ifrån?
*svär och kastar faderns klättersele, rep och tusen hakar i havet*
 
 
- håret bara frodas numer och verkar ha ett helt eget ekosystem då det pendlar våldsamt mellan att vara krulligt och lockigt eller rakt och platt. Lite som en sådan där humörring jag sportade tidigt nittiotal! Kalufsen fixas också noggrant varje morgon då fader ohemul fixar sin. Som två statister i Grease står de där två bredvid varandra och kammar(pappan) respektive borstar med bebiborste (Snäckis) omsorgsfullt sina fagra manar. (Medan denna ömma moder på sin höjd borstar håret två gånger i veckan.) 
 
 
För övrigt är det fortfarande himla kul att köra bilar, kasta boll, rita och klä på sig olika klädesplagg på huvudet. Sover gör hon mellan 19.30-06.00 och det hurrar vi trefaldigt för! 
Världens bästa snäcka har vi fått och det känns svindlande att hon om inte alldeles för länge kommer att bli STORASYSTER. Vojne.