Snäckan har högläsning.

Jag vet inte om hon har en utpräglad känsla för kvalitet eller om hon bara är pretentiös - men imorse gick hon från Bamse och Mamma Mu till systrarna Brontë. Från klassiker till klassiker, så att säga. 
 
Att hon sedan bara läste bokstäverna C,L,G och M är ju en annan sak. Jag satt trollbunden i vilket fall. 
 

Tre insikter en lördag.

Att jag tycker att det är alldeles för tidigt att gå upp 6.17 (efter att ha legat och dragit oss ett tag) verkar "Några" bry sig väldigt lite om. Inte alls, faktiskt. 
 
Att man får skuggplatsen vid frukostbordet är ingenting som hindrar en från ett par välplacreade shades om en känner rock'n'rollen flöda genom ådrorna. 
 
Jag vet ju att ni finns, mina likar. Men i min omgivning verkar vi vara de enda köpa-på-Ica-Maxi-föräldrarna. OBS! Det hindrar oss dock inte från att ärligt imponeras utav sant hungrigt sluka hemgjorda Peppa Peg-tårtor och american pancakes på pinnar. 
Vi är inte knussliga på det viset, nej. 

Djurvännen.

Jag läste någonstans att barn mellan ett och två år ser på tv ungefär 90 minuter om dagen (OBS vet ej om detta är tillförlitliga siffror, men strunt i det nu). Snäckan var h e l t ointresserad utav tv och tittade i princip aldrig på någonting fram till att hon var ca 2,5 år (eller ska jag kanske säga 30 månader för att riktigt få folk att rasa).
 
Det försöker hon ta igen nu, om en så säger. Med råge. 
 
På 3-årskontrollen fick man svara på hur många timmar per dag barnet kollade på tv och hade Snäckson själv fått bestämma så hade svaret varit typ åtta timmar. Enbart Doctor Mc Stuffins, Spöket Laban och Frost. Allday erryday. 
 
Så idag bestämde jag (aka moralpanikens riddare) ABSOLUT INGEN TV VI SKA VARA UTE OCH LEKA EFTER FÖRIS OCH VI SKA ÄLSKA DET NATUREN ÄR FANTASTISK OCH ALTANEN VAR DYR. 
 
Det gick jättebra! Barnen lekte lekar ihop, körde bobbycar och trehjuling som aldrig förr och hittade till och med en söt larv som kröp i trappen till altanen. Jag hastade in för att hämta förstoringsglas och lupp för att kunna undersöka det gulliga krypet närmare. 
 
Och då jag kom ut igen hade barnen lekfullt och effektivt mördat larven med sina cyklar. Endast ett sorgligt mos kvarstod. Och över nejden skallade "Let it go" på låtsasengelska, pipigt och tvåstämmigt. 
 
Såatte. Mycket tv och djurmord, det låter väl som ett framgångsrecept i allas öron, väl?
OBS kan även vara kärleksfulla