En sak är säker: inget är säkert.
"Nu bor vi ju i hus. Men ska vi bo kvar här? Ska vi bygga ut så att barnen kan hänga i eget aktivitetsrum då de blir tonåringar? Ja! Det är fantastiskt med trädgård och koja och allting.
...eller näe. Vi flyttar in till stan i stället. Där är ju allt så NÄRA. Perfekt med puls utanför dörren och det finns så himla många aktiviteter att välja mellan. Och museer. Och allting.
Men vi går ju så sällan... Vi kanske borde flytta till landet istället. Jag menar LANDET-landet. Börja ett helt nytt typ av liv. Jag riktigt känner hur jag skulle vara komplett med några hönor omkring mig.
Men... Så vill en ju ha nära till jobb och så. Ett litet lättskött radhus i närförort skulle vara PERFEKT. Så kan vi skaffa sommarstuga senare. Kanske vid havet?"
Osv etc för evigt.
Ikväll var jag på galabio (gick som press, tyvärr ingen flådig kändis) och såg "Glada hälsningar från Missångerträsk". Rimlig reaktion: vill flytta till fjällen.
Hög igenkänning på den!!
Tack för en härlig blogg förresten :)