Och då sa mormor att barn har plågats på julafton i alla tider, och log menande.

Klockan är 14.22. Jullunchen är äten. Snäckson sitter i en fåtölj med en särskilt stor klapp med hennes namn på i famnen. Med sin lenaste röst tar hon ton. 
 
 
"Mamma?" 
"Ja?"
"Får jag öppna bara en klapp?"
"Nej, vi väntar till tomten kommer."
"Jaha. Okej."
 
 
80 sekunder förflyter. 
"JAG KAN INTE BARA SITTA HÄR OCH VÄNTA OCH VÄNTA HELA DAN OCH HELA TIDEN HELLER!!!!!"

Kommentera här: