Ohemul

Skulle en liksom sväva upp ur sig själv och beskåda detta rum ur ett helikopterperspektiv så skulle en blicka ned över tre kvinnor i olika åldrar som under stora stånk och stön sänggymnastiserar med diverse orytmiska och absolut ej symmetriska rörelser.

 

 

Jag får starka associationer till spasmiska, uppdragna fiskar som kippar efter luft. Eller gravidyogan som jag gick på då jag väntade Snäckson, där sexton gastyngda preggos skulle andas tillsammans i grupp utan att falla omkull ur skräddarställningen. Eller den gången då jag gick på ett corepass med pilatesboll och ingen hörde ett ord av vad instruktören sa eftersom alla var upptagna med att ramla av bollarna och samtidigt skjuta iväg dem på någon annan passdeltagare. 

 

 

Det är mycket oklart vad jag vill säga med detta inlägg. Kanske att det är ofint att skratta åt sina rumskamraters försök till gracil återhämtning (speciellt då ens egna enda koppling till "gracil" är att jag kan stava ordet mvh elefant i glasbutik). Och att jag eftersom jag inte gör det nog är en fin person. 

 

Vi vi säger så.

Jag är en fin person.