Ohemul

Å ena sidan har vi varit på supermysigt ettårskalas *hjärtögon*, barnen är gulliga, jag har lagat god mat hela veckan och hösten är fin. Å andra sidan har Lillebrors mage ballat ur fullständigt med glödande röd och svidande rumpa som resultat, Snäckan har (efter ett par underbara och samarbetsvilliga/gulliga månader) kommit till insikt att hon kan vråla "NEEEJ", "Vill inte" och andra glada tillrop i samma genre, jag föll på målsnöret på det där drömmiga jobbet, mitt ansikte är smyckat med så många plitor att Rudolf när som helst ringer och önskar få tillbaka sitt helljus, bilen hålls gisslan även nästa vecka och trots att jag är helt klen i kroppen lyser träningsmotivationen med sin frånvaro.

 

 

Dessutom har jag blivit Världens Tråkigaste Person™ och det här med bloggandet känns som platt fall. Ni har blivit så värst många som läser här varje dag och det är ju såklart jätte, jättekul - men jag får prestationsångest.

Ni kan väl bara göra mig en tjänst och berätta för mig vilket inlägg ni har tyckt varit kul? Om det nu ens finns något... *spelar sorgesam melodi på fiol gjord av enhörningstårar*

Jag VET att det är asajobbigt att kommentera. Men jag skulle ärligt behöva få en liten skjuts i min blogginspiration innan jag bara skrumpnar ihop till ett torkat fikon och börjar lista mina favorithavregryn. Och då kan det liksom vara pga har ej högt underhållningsvärde direkt. I aim to please och allt det där.