Giv mig styrka.

Detta med trots. Jag må ha trott att det drabbat oss förut, men ack så fel jag haft. Det inser jag nu då Trotset™ slagit till värre än vad ryss/is/kick in the nuts-kylan kommer att slå till löpsedlarna om två veckor. 
 
 
Jag borde kanske ha börjat det här inlägget med någon slags trigger warning att det inte är någon trevlig och upplyftande läsning som följer. Men å andra sidan så har jag haft en sådan m å n d a g s-måndag att det inte är mer än rätt att ba vråla ut det digitalt. Rätt in i ögera era.
 
 
Först och främst har då Snäckis, den alltid rätt så viljestarka men ändock hyfsat resonabla, helt gått över till den mörka sidan. Det vrålas och skriks och sparkas och framförallt så VÄGRAS det. JAG VILL INTEEEEE ekar så ofta mellan dessa Ohemula väggar att det egentligen skulle kunna vara ett ständigt studsande eko. Att komma iväg till förskolan idag kostade mer än fyrtiofem minuter och minst halva mitt förstånd. Att komma hem därifrån tog all min energi och en rasering av samtlig respekt från övriga förskoleföräldrar då jag eventuellt kanske tog ut min frustration på vagnen som ej gick in i världens minsta baklucka och därför kastade den yttepyttelite i marken. Som straff för alltings jävlighet. Och även som ett utlopp för att sedan orka gå in i bilen och prata i vanlig ton till mina (skrikande) barn och i huvudet ramsa mantrat "älska mig mest då jag förtjänar det minst" och samtidigt för min inre syn se någon ledsen hundvalpsblick från ett vykort upptejpat på en vägg anno 1994. Fortfarande uppfattades jag nog väldigt lite ut som cool calm collected men men.
 
 
Sedan Lillebror. Som idag haft tema: skrik så betjänas du. Skrik bredvid din syster så kommer du att plockas upp. Skrik lite ibland för att det är kul. SKRIK ÄR LIVET.
 
 
Så jag består till 90% av ett oidentifierbart mos just nu. Har dessutom dammat av ett besök till sjukgymnasten som smackade med tungan och rynkade pannan och slängde sig med begrepp som specialfall och konsultera kollega *ler elefantmannen*
 
 
Såatte. Skönt med måndag. Ny, fräsch start på veckan och allt det. Alla möjligheter.
 

Kommentarer:

1 Petra:

Asså, BRÖÖÖL! Jag hör dig syster! Försöker skicka lite pepp genom cyberspace, och hoppas att tisdagen blir mindre måndag:ig. Här har vi också - inte ett trotsande gullo - men däremot ännu ett matvägrande dito. Och FY FAN I HELVETE vad frustrerande det är. Munnen är STÄNGD och allt som oftast ligger den arma modern i en blöt pöl på köksgolvet efter varje matbatalj. Lord have mercy...

Svar: KÄNNER MED DIG men vad fasen n å g o n gång släpper det ju. Nu äter Lillebror iaf även om det är som att mata en snabbsnurrande cylinder. Och tänk på att för varje avslutat måltid förtjänar mamman en enhet trevlighet (går att samla ihop och spara till senare).
ohemul.blogg.se

2 Mia:

Alltså. Mån-fucking-dag. Jag har skrikit åt min fyraåring idag så jag har ont i halsen. Utdelat världens-sämsta-mamma-diplom till mig själv så här på kvällskvisten när barnet äntligen sover och mitt samvete är sämre än en Beckfilm från -98. Men ändå, HUR kan en liten människa provocera en så mycket?!
God. Natt.

Svar: Ja, det är det jag undrar. HUR kan jag fortfarande bli förvånad och povocerad? Ja VET ju ungefär hur bra det kommer att gå att klä på sig själv. Och de där jäkla mantrarna (mantrorna? mantran?) gör inte mycket mer än att förtydligar exakt hur o-zen jag är.
ohemul.blogg.se

3 Mia:

Ps. Just orden Giv mig styrka har jag haft som ett mantra i huvudet under dagen. Hjälpte noll. Komma noll.

4 Sofia:

Så bekant. Här är stor (som fyller tre år på lördag) lite som en rysk roulette när vi ska iväg till dagis. En dag förra veckan var det dubbelgrin från både han och mini och allt var fel. Allt skulle dessutom göras själv vilket gjorde att det blev ännu mer fel (eftersom det är svårt att klä på sig ordentligt med tumvantar på händerna). Sedan skulle han bäras till parkeringen vilket inte gick när jag hade lillasyster i famnen. Gick därför med storgråtande treåring klängd runt benet till bilen. Kände att jag gjorde bra reklam för oss som nyinflyttade i grannskapet. Kämpa mest för att inte grina själv. Väl på dagis? Tja. Där blev han glad efter tre sekunder, hoppade av glädje och blev uppbjuden på dans av en kompis. Dagen efter var som en porlande sommarbäck. Han klädde villigt på sig och när lillasyster blev ledsen ställde han sig bredvid och sjöng för henne. Började fundera på om det ev. blivit förväxling av barn någonstans.

Svar: Haha, jag känner igen mig exakt! Det är som att vara ihop med dr Jekyll och mr Hyde!Skönt det där med att promota sig själv på ett positivt vis *ler kvartersfest där min inbjudan kommit bort*
ohemul.blogg.se

5 Lina:

Har det varit någon lustig fullmåne eller kraftfält med onda vålnader som dragit över landet? Min 2,5 åring drabbades av denna jobbighetsbacillusk idag! Asså. Nej, ingen "best mum award" till mig heller den här veckan.
Eller, det är ju bara tisdag. Kanske jag hinner göra egen deg och baka peppisar med 2,5-åring medan 6månaders hänger på magen och är chill och skrattar lite medan jag tar gulliga selfies på oss och lägger ut på instagram. Som den lyckliga och harmoniska familj vi e. HÖHÖHÖ.

Svar: Visst har du rutigt förkläde och skojar med barnen genom att sätta lite mjöl på näsan? Och en köksö?Jag ser det framför mig, så tydligt. MILF och allt också.
ohemul.blogg.se

6 Lina:

Oj vad skönt det är i lilla mammahjärtat att det finns fler ärliga själar där ute :-) The trots is here too... och det som är mest skrattretande är att jag på allvar trodde vi skulle slippa det... (ha ha ha ha) Vår 2,5 åriga sons känslor växlar lika snabbt som mitt eget pms humör och denna tajming = katastrof. Det värsta är dock att han börjat slå sin pappa och är allmänt elak mot honom för att sedan favorisera mig...hur fxn gör man då?!? Nej här hemma haglar tyvärr alla klyschor jag lovat mig själv att ALDRIG använda, typ; "Nehe kom inte då men då åker vi utan dig..." (vilket vi aldrig skulle göra så det är ju ett ytterst tomt hot..) "Då blir det ingen tv på hela kvällen..." (vilket i sig blir ett straff för oss då det är enda stunden han sitter still..) och "Då blir det ingen kvällssaga" (vilket är fruktansvärt eftersom sagan är det mest betydelsefulla för oss alla...) Usch ja...man känner sig inte precis som världens bästa förälder nej... Puss på er!

Svar: Ja! Dessa tomma hot som plötsligt flyttat in hos oss? I morse hörde jag mig själv säga "om du inyte sätter på dig overallen med en gång så åker vi bil till förskolan, då blir det ingen promenad!" minst 15 gånger. Det gjorde hon ändå inte. Sedan promenerade vi till förskolan.Mvh
Konsekvent sedan 2012
ohemul.blogg.se

7 Johanna:

Ojojoj jag fasar för Den Omtalade Trotsen. Jag har bara en, han är 5 månader. Alltså hänger ju med liksom utan större protester. Men jag börjar ana vad som komma skall; tex hur kan 5 små fingrar ge upplevelsen av att vara 12 när de ska in o vanten? Hur stor tuss av nackhåret kan en så liten nypa egentligen få tag i? Och hur kan benen och fötterna vara åt 14 håll samtidigt så fort vi blickar mot skötbordet och den nya blöjan ska träs över rumpan? Och då vet jag nånstans att detta är INGENTING. Tack iallafall för du delar med dig så jag får ett gott skratt och vet att den dagen det händer mig själv har andra redan klarat av det. Och förhoppningsvis överlevt. Kram på dig!

Svar: Ja, varje fas av föräldraskapet har sannerligen sina utmaningar! Det är inte lätt med en nyfödd... Inte med en spädis... Inte med en separationsfasbebi... Inte med en ettåring... Osv etc i evighet amen.
Tur som du säger, att man VET att folk överlevt i alla år! Kram på dig själv!
ohemul.blogg.se

Kommentera här: