En kunde ju önska att detta var ett aprilskämt
Nu var det ju hela två dagar sedan någon familjemedlem var inne och kollade läget på SÖS och vi är ju här minst en gång i veckan så vi kände att det var dags igen för:
Veckans besök på SÖS!
*pulserande intromusik spelas*
Lillebrors retsamma men (vad vi antagit) ofarliga förkylningshosta har visat sig vara elaka slemproppar som sätter sig i vägen för andningen då och då. Vi åkte in igår kväll och blev inskrivna efter att ha visat upp en diger hostattack med efterföljande supertrött bebis. Snabbproverna visade inte på RS men en odling har tagits för att vara på den säkra sidan.
Så, här har vi tillbringat natten. Och här ligger vi idag och blinkar med en ET-fot och får syrgas i en pytteliten grimma. Kanske får vi åka hem i eftermiddag, kanske blir det en natt till.
Det är inte mycket som går vår väg just nu faktiskt. Det enda upplyftande för tillfället är att det två våningar upp ligger en liten nyfödd kompis och bebisbubblar sig med sina nyblivna föräldrar. Och jag har aldrig längtat mer efter juli månad, en solig dag och dessa två bebisar som ligger bredvid varandra på en filt och gullar sig. Utan att någon är sjuk eller ynklig.
Åh lilla hjärtat! Hoppas ni får åka hem snabbt som attan och att hela familjen blir frisk snarast möjligt!