Ohemul

Om det skulle finnas ett pris för bästa shoppare så skulle det tveklöst aldrig, aldrig gå till mig. Idag gav vi oss ut, hela familjen, med ett mål: att köpa ett par nya schnögga sneakers till mig då mina älskade gula Nike (införskaffade på USA-tripp för två år sedan) för länge sedan sjungit på sista versen. Typ i våras.

 

Saker vi kom hem med:

- Ett par jeans till den ohemula fadern

- Ett par sneakers till densamme

- En tunn dunjacka åt - ja, samme person

- En burk färg åt vårt senaste fynd från Refurn

- Ett par pepitarutiga byxor till den enda i vår familjekonstellation som drar stl 80

(dvs, inte mig.)

 

Jag vet inte vad som är fel med mig, men jag verkar aldrig, aldrig hitta något nuförtin'. Jag tänker att jag kanske shoppade upp min shoppingkvot under den första halvan av mina 20-something-år? Synd bara att jag i såfall slösade bort dem på kläder i fel storlek, konstiga material, udda reavaror och kläder som jag aldrig egentligen ville ha eller passade min kroppsform. Och det är väl iofs inte så att min kroppsform blivit på något sätt enklare att klä de senaste månaderna. Men jag är inte bitter.

*ler uppoffrande fru och moder*

*bläddrar i Cellbes katalog*

*syr fräsiga kläder av strechplysch och gamla överkast*