Ohemul

Jag har lagt ned säkert en hel arbetsdag på att hitta en tomtedräkt till Snäckson som jag tycker är fin, bra och mysig att lussa i.

Sedan säkert en halv dag till på att kolla runt ännu en vända för att se om den v e r k l i g e n var den bästa, som jag köpt. Slagit fast att så var fallet.

Planerat hela morgondagens arbetsdag efter att kunna gå på hennes lussesång kl. 14 och ändå hinna tillbaka till mitt arbetes luciafirande där jag står för en del av fiolerna.

Pusslat med den ömma faderns möten och upptagenhet för att vi ska kunna vara där bägge två, fota med vår bästaste systemkamera och stryka tårar ur ögonvrårna för att det Är Så Fint Med Tomtebarn osv.

 

 

Då jag kom fram till förskolan idag vid tre för att hämta henne så reflekterade jag stilla över att det verkade som att en himla massa vagnar(=barn) redan hade gått?! Men, men. Jag stegade in, möttes av ovanligt många pedagoger med glitter i håret och en överlycklig Snäcka. Fortfarande ringde inga klockor. Det var inte förrän jag började prata med Snäcksons ansvarspedagog om att jag skulle lägga tomtedräkten på hyllan så att hon kunde byta om innan morgondagens lussesjungande och föräldrafika som hennes plötsligt bekymrade min gjorde mig uppmärksam på att något var fel. Sedan sa hon försiktigt:

 

- Du vet att firandet var idag, va?

 

 

/En som grät hela vägen hem i bilen