Två känslor som en riktigt intensiv omgång kurragömma väcker:
1. Känslan av att vara oövervinnerlig. Lika dåligt som 2-3-åringar gömmer sig (håller upp kuddar framför ansiktet, sitter upp i soffor med filtar över huvudet etc), lika dåliga är de på att leta upp ändå ganska stora vuxna personer. Att bli i princip omöjlig att hitta bakom en gardin eller liggandes i ett badkar är fullt görbart.
2. Känslan av att vara en skitgris. Lika roligt som det är att andra vuxna deltar i kurragömmalek, lika pinsamt är det då de kommer ut från sitt gömställe prickiga/luddiga/fullständigt inlindade i damm och allsköns smulor.
Men vem dammsuger ens under möbler?