Ohemul

Jag läste någonstans att barn mellan ett och två år ser på tv ungefär 90 minuter om dagen (OBS vet ej om detta är tillförlitliga siffror, men strunt i det nu). Snäckan var h e l t ointresserad utav tv och tittade i princip aldrig på någonting fram till att hon var ca 2,5 år (eller ska jag kanske säga 30 månader för att riktigt få folk att rasa).

 

Det försöker hon ta igen nu, om en så säger. Med råge. 

 

På 3-årskontrollen fick man svara på hur många timmar per dag barnet kollade på tv och hade Snäckson själv fått bestämma så hade svaret varit typ åtta timmar. Enbart Doctor Mc Stuffins, Spöket Laban och Frost. Allday erryday. 

 

Så idag bestämde jag (aka moralpanikens riddare) ABSOLUT INGEN TV VI SKA VARA UTE OCH LEKA EFTER FÖRIS OCH VI SKA ÄLSKA DET NATUREN ÄR FANTASTISK OCH ALTANEN VAR DYR. 

 

Det gick jättebra! Barnen lekte lekar ihop, körde bobbycar och trehjuling som aldrig förr och hittade till och med en söt larv som kröp i trappen till altanen. Jag hastade in för att hämta förstoringsglas och lupp för att kunna undersöka det gulliga krypet närmare. 

 

Och då jag kom ut igen hade barnen lekfullt och effektivt mördat larven med sina cyklar. Endast ett sorgligt mos kvarstod. Och över nejden skallade "Let it go" på låtsasengelska, pipigt och tvåstämmigt. 

 

Såatte. Mycket tv och djurmord, det låter väl som ett framgångsrecept i allas öron, väl?