Två känslor som en riktigt intensiv omgång kurragömma väcker:
1. Känslan av att vara oövervinnerlig. Lika dåligt som 2-3-åringar gömmer sig (håller upp kuddar framför ansiktet, sitter upp i soffor med filtar över huvudet etc), lika dåliga är de på att leta upp ändå ganska stora vuxna personer. Att bli i princip omöjlig att hitta bakom en gardin eller liggandes i ett badkar är fullt görbart.
2. Känslan av att vara en skitgris. Lika roligt som det är att andra vuxna deltar i kurragömmalek, lika pinsamt är det då de kommer ut från sitt gömställe prickiga/luddiga/fullständigt inlindade i damm och allsköns smulor.
Men vem dammsuger ens under möbler?
Min erfarenhet är att lusten att kräla runt under och bakom dammiga möbler ökar ju högre grad av mörka velourkläder personer har på sig.