Pretty much the typical luciatåg.
Helgen har sannerligen gått i tema: Sankta Lucia. Alla har sjungit. Nästan alla har klätt sig i särk. Luciabak har bakats. Mindre lyckats fudge-experiment har kastats. Luciakonsert i kyrka har avnjutits (för vissa från liggande position i en altargång)(det var ej jag som var "vissa").
Och så idag fick jag äntligen gå och se på det första luciatåget där min egen avkomma deltog. Ja, frontade det, rent av! Det kanske i och för sig mest berodde på att hon är ett år yngre än alla andra på avdelningen och därmed absolut kortast, men ändå. Det är ju väldigt fagert att lyssna på luciasånger i oavsiktlig kanon och då få vila ögonen på det raraste man har.
Synd bara att hon grävde sitt allra djupaste i näsan 75% av tiden. Fast ärligt talat tyckte jag att det också var himla gulligt (bara en moder etc). Spoiler: man tenderar att bli lätt partisk kring detta med gullighet post partum.
Sedan gick vi hem och pärlade bokstäver till alla vi känner (Bokstäver som jag välte ut och förstörde vid det känsliga momentet "stryka")(två gånger)(är inte sk smidig med järnet)