Jag har upptäckt vad min version av helvetet är.

Ett rum med många och stora fönster, soldränkta. En ventilation som inte fungerar. En ombyggnation precis utanför, som spränger och slamrar ON POINT. Ett omöjligt arbetsuppdrag med att lägga schema för tre olika klasser och tre olika personer (OBS ganska superviktigt att dessa sex scheman passar ihop med varandra) där antal minuter inom fjorton ämnen ska passa ihop med varandra och ej överstiga förutbestämt antal. Tjugo minuter efter att du med ett glädjetjut och en flaska champagne (eller en kopp kaffe om vi nu ska vara petnoga med sanningen) firar att du inte bara lyckats, utan även gjort det bra så kommer ett förslag som innebär att alla scheman måste omarbetas. 
 
 
I helvetet skulle detta scenario då bara pågå och pågå, ständigt börja om. I verkligheten räckte det med en gång för att jag skulle uppleva hur själen liksom lämnade kroppen och med argt korslagda armar vägrat delta.  
 
 
Jag frågade för övrigt Snäckson idag vad jag arbetar med. Hon svarade, helt självklart, att jag är med mina många barn och äter frukt. Så jag tänker att planeringen för läsåret är klart då. Ett äpple om dagen osv. 

Kommentarer:

1 Cecilia:

Är du också lärare??

Svar: Jajemen! Du med? Var?
ohemul.blogg.se

2 Anna R:

Jaaaa! Tillbaka! :):):)

Svar: Tack snällis!
ohemul.blogg.se

3 Mia:

Du bloggar igen, HURRA!!

Svar: Hurra att du läser! <3
ohemul.blogg.se

Kommentera här: