Kommentarer:
Och vi fortsätter läsa. Och det får vara precis som det är, som det råkar vara för tillfället. Ta hand om dig, kram.
Låter jätte tungt det du går igenom. Styrkekram!! Absolut ska du få ventilera här på bloggen. Tycker inte alls du är negativ utan stark, modig, intelligent, vacker och rolig och det är du även när du är nere! Kram och vi finns nog här :)
Usch, låter riktigt jobbigt. Hoppas kroppen får tillbaka sin styrka och läker snabbt. <3
Många kramar!
Jag har inte kommenterat här förut (tror jag?)
Men kände att det verkligen var dags. Jag har läst din blogg länge och har alltid älskat din humor och ironi hur hur du tar dig an de tyngre vardagsbekymren till det roliga som händer. Jag tycker inte din blogg på något vis blivit sämre nu under denna tid, en förstår ju att du har det väldigt, väldigt tungt. Jag går fortfarande in på varje inlägg och läser det från första till sista bokstav - och kommer fortsätta så!
Massa massa "krya på dig" nu, och ta allt i den takt du orkar!
Kram
Men du, du får ju ventilera allt det där här med. Vi gillar ju dig trots/tack vare det. Och om en inte kan dela även det skitjobbiga med internetpeepsen, vad är då vitsen?
Tycker så jävla synd om dig men är övertygad om att du kommer rodda detta.
Och barn förstår mer och accepterar mer än en tror. Det kommer vara en liten invänjningsfas och sen kommer Snäckan fatta galoppen och det kommer funka och det kommer vara det normala för henne och lillebrorsan.
Massa kramar! (Jag är sämst på att kommentera men har följt dig sen start här och du är en trygg punkt)
jag kommer besöka din blogg oavsett. Du äger :) jag önskar dig återhämtning och all läkekraft som finns. Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer. :)
Du skriver så fint. Detta har blivit min favoritblogg sen första gången jag läste för ca två månader sen. Kärlek till dig och din fantastiska familj!
Att själv bli sjuk som mamma är ju en stor rädsla och nu är du mitt i det, usch och fy..
Men du kommer ju att greja det här!!
Och att ventilera här är nog bara nyttigt, läkande?
Precis som är skrivet ovan kommer ju barnen att kunna komma till dig..! Jobbar som förskollärare och har hela två ggr kunnat jobba länge in i graviditeterna tack vare just det; att barnen kunde komma till mig! Dom är fantastiska! Och tänk va roligt för Snäckan att kunna hjälpa sin mamma så mkt :)
Partnern din låter ju också guld värd!
Så bra citatet ovan om stjärnorna var!
KRAM!
Inte för jag förutsätter att du tänker på det, men om; jag är uppvuxen med en mor med kronisk ryggproblematik och smärtan som följer. Jag lärde mig gå i sjukhuskorridorerna. Och det var självklart för mig att klättra upp till henne, hon kunde inte lyfta upp mig eller sitta på golvet.
När jag var nio gjorde hon sin första steloperation. Den sommaren och hösten torkade jag hennes ben och fötter när hon duschat, hjälpte på med strumpor och skor och bar hem matkassar.
Detta är inget som någonsin känts som en belastning i mitt liv, jag har aldrig känt att jag bestulits från något. Vår relation är fin och bra och jag är tacksam varje dag att jag inte tar kroppen för givet. Att jag lärt mig att livet består av så mycket mer än prestation och aktivitet. Och kärlek går bortom all smärta i världen.
Läk ordentligt! You rock!