Ett oanständigt förslag.

När bebin gråter och kinkar, allt har provats för en tystare och mer harmonisk tillvaro och avkomman så lämpas över till sin fader för lite avlastning. Då är det inte en okej åtgärd att efter någon minuts resultatlöst vaggande föreslå att "jag tror att han kanske är hungrig?".
 
Inte ens på skämt. 

Kommentarer:

1 Jessica:

Händer varje gång här och det enda han får tillbaka är en spydig blick...

Svar: Jag börjar fundera på avdrag på veckopeng.
ohemul.blogg.se

2 Camilla :

Haha! Känns fel att skratta, men igenkänningsfaktorn är så hög.

Svar: Garanterat i ett vardagsrum nära dig!
ohemul.blogg.se

3 Sofie:

Hehehe jodå det känns igen helt klart! Den paradoxala känslan av lättnad och samtidigt otillräcklighet när det funkar med överlämning (varför blir hen inte lugn hos mig? Jag är sämst!) är också eh.. Intressant.

Svar: Skulle vara så praktiskt om ungar bara inte vore så himla kräsna hela TIN.
ohemul.blogg.se

4 Fia:

Man kan förstå vilket trauma det kan bli i samband med avvänjningen. För alla andra i omgivningen alltså, när inte den enda trösten är ett mjölkfyllt bröst.
Och nu menar jag inte att det mjölkfyllda bröstet ska trösta omgivningen, alltså!

Svar: De där bröna alltså. Praktiska att ha men skulle vara fint att dela.
ohemul.blogg.se

Kommentera här: