Nu händer det.

Det är nu min superintelligens utveckas. Det måste vara så. Det är den enda godtagbara förklaringen till att det känns som om min hjärna långsamt sväller och att kraniet plötsligt är för trångt?! Smärtsamt, men det är det värt om jag nu inom en snar framtid kommer kunna levitera och bemästra telekinesi. 
 
 
Att bli sjuk nu skulle rimma så oerhört dåligt med att Snäckan gick sin sista dag på föris idag - sista som i sista dagen för sommarlovet och sista som i sista någonsin pga börjar ny förskola i höst. Det var med darr på läppen (ja, mest min) vi kramade pedagogerna hej då och stack till dem en varsin Merci-ask (ja, fantasifullt). Därmed var det även sista som i sista dagen jag endast har en avkomma hemma dagtid. 
 
 
Denna sista dag i frihet har jag carpat genom att se en exceptionellt dålig film och ta en tre timmar lång lunchvila *living la vida loca*
 
 
Annat bevis på att jag är Very Happening Right Now:
 VIP PÅ WILLYS *applåder*

Kommentarer:

1 Hanna:

Åh älsk!

Kommentera här: