Ohemul

Pesten: 

barnaskaffandet sprider sig snabbt bland de du umgås med. Börjar med en liten putande böld och slutar med smärtfyllda skrik och kroppsvätskor. 

 

När som helst, var som helst kan det sluta med att du pryds utav en kräka. 

 

Närminnet är något luddigt (var lade jag mina nycklar? När fick ungen d-droppar senast?) men i ett rosenskimrande töcken minns man tydligt hur und er bart det var att vara gravid. Och att ha en liten bebi. 

 

Ena sekunden: "Det här är inte ett värdigt liv! Nu flyr jag med en circus!"

Sekunden senare, efter gulligt uttalande/snorblöt puss/smakprov på vältuggat kex: "Det här är det bästa liv någon kan ha! Allt är fantastiskt!"

 

Du har det, din partner har det. Det är sprunget ur något kul och skönt men det kommer sluta med att ni förlorar förståndet och blir galna.