"Far åt pipsvängen innan jag dräper er"

Jag tänker ganska ofta på filmen om Ronja Rövardotter. Möjligtvis lite väl ofta till och med. Det är såpass att jag liksom utan större ansträngning kan hitta en scen eller ett citat ur filmen som passar till i princip vilket vardagligt sammanhang som helst i mitt liv. Jag skulle till exempel vilja rida runt och vråla i Djävulsgapet varenda gång jag är arg. Det är Lovis/Ronjas röst som ekar i mitt huvud varje gång jag frågar Snäckan "är du mätt nu?". Och jag har alltid fått grådvärgsfeeling när krogen stänger och en ska ta sig hem.

Detta är kanske inte helt normalt, det är jag medveten om.

Men kanske är det någon mer som förstår vad jag menar när jag inser att tiden är förbi då jag kunde köra "syns inte - finns inte" och gömma något olämpligt/ömtåligt/dyrt föremål för Snäckan bakom min rygg - och sedan direkt tänker på vildvittrorna?

 

 


Kommentera här: